Tag Archives: Grekland

Göteborg, Sverige: Syndikalistiskt Forum presenterar ett föredrag om aktiviteter och grupper i Grekland, utanför de större städerna

Vi kommer att ha två kamrater från Heraklion och Ioannina som kommer att tala om antifascism, publicering och kollektiv. Vi kommer att höra om:

1. Antifascism. Talarna kommer med en uppdatering om händelser och incidenter under det senaste året och kommer att diskutera de åtgärder, strategier och mål för den antifascistiska rörelsen på Kreta, med fokus på praxis och självorganisering.

2. Den anti-statliga och antikapitalistiska tidningen “Apatris” (eller “statslös”), som är gratis och kommer ut nationellt varje månad. Vi diskuterar radikal publicering, distribution, dess syfte och ändamål. Detta kommer också att vara ett tillfälle för ytterligare nätverk och utbyte av idéer.

3. Ett anti-kapitalistisk eko-kollektiv på Kreta, “Oil In The Gears of Movement“, som tillverkar extra virgin oliv olja med exceptionellt bra kvalité. De kommer att presentera sin organisation, metoder, distribution och åsikter om jordbruk och miljö. Det kommer också att finnas smakprover och produkter att köpa denna kväll. —BeCollective PDF

De två kamrater ser fram emot en gemensam diskussion, dialog och utbyte av idéer efter presentationen.

Tisdag 16 April, kl. 18
Gratis inträde men donationer för grekiska politiska fångar tas gärna emot.

Syndikalistiskt Forum, Övre Husargatan 27
Tramstop Linnéplatsen eller Olivedalsgatan

Arbetare vid Greklands stålverk fortsätter sin strejk, medan politiska partier lurar i bakgrunden

I över 40 dagar har 400 arbetare vid de grekiska stålverken (Elliniki Halivourgia), beläget 25 kilometer nordväst om Aten, varit i strejk. Anledningen till denna strejk är arbetsköparnas planer på att sänka arbetstiden för de anställda från åtta till fem timmar per dag samt de till viss del genomförda planerna på massavsked av 50 arbetare. Samtal pågår mellan fackliga representanter och företagets chefer, även om ingen sida verkar ge vika, och trots att företagets ägare Manesis har hotat med ytterligare avsked om strejken pågår så håller de strejkande ihop samtidigt som de resolut tänker fortsätta sin aktion tills deras krav möts.

Strejken har mött massivt stöd från kamrater och medmänniskor runtom i hela Grekland och så sent som igår, den 13 december, kallade arbetare till en 24-timmars sympatistrejk i hela Thriasso-området, Greklands största industriområde, i solidaritet med stålverksarbetarnas kamp. Lördagen innan, den 10:e, spenderade en rad solidaritetsgrupper dagen utanför verkets grindar och som ett praktiskt exempel på solidaritet lagade det kollektiva köket ”EL CHEf” från det så kallade Steki Metanaston (”Invandrarstekit”, ”Mötesplatsen för invandrare”) mat åt de strejkande samtidigt som andra framträdde med musik. Under denna dag förklarade en av de strejkande, som ni kan se i denna video, hur sju arbetare skadats till döds under hans trettio år vid stålverken medan tiotals andra har blivit allvarligt skadade. De har amputerats och fått brännskador – sådant är livet i denna helvetesfabrik.

Också på andra sätt har de strejkande mottagit påtagligt och välkommet stöd från grupper och individer, då man fått besök samt mat och ekonomiska bidrag. På grund av detta överväldigande stöd från många andra delar av samhället känner de strejkande också ett ansvar att fortsätta sin kamp, för alla de som stödjer dem. Således har har de strejkande också uppmärksammats mycket runtom i landet och strejkens följder kommer att ses som ett exempel både för arbetare och kapitalister. Å andra sidan pressas arbetarna också av bristande stöd från industrin, då exempelvis deras systerfabrik i Volos verkar acceptera arbetsköparnas åtstramningsförslag, och fackliga representanter därifrån har misslyckats med att svara på stålverksarbetarnas uppmaningar.

Men sträcker sig arbetarnas planer längre än att försöka hålla fast vid förbättrade villkor? Nej, så verkar inte vara fallet. När några av de strejkande tillfrågats om de hade några planer på att försöka expropiera fabriken svarar de det inte finns några sådana tankar. Andra kände att det skulle vara totalt omöjligt att upprepa i Grekland vad som hände i Argentina, nämligen att företagets stora industripampar skaffar sig en del i ett monopol som inte bara täcker produktion men även andra delar, som logistik och byggnadsarbete, relaterade till stålverken.

Politiskt inflytande

Men oavsett om man håller med om det ovanstående eller ej, är det en kvarvarande utmaning för de strejkande att hålla kvar strejken i sina egna händer. Målet för deras aktion är enkelt och specifikt för denna fabrik, men de känner också sambandet mellan deras kamp och den kamp mot chefer och kapitalister som förs av alla arbetare, både inhemska och invandrade, i Grekland – i en tid då den ekonomiska krisen används som ett uppenbart vapen mot våra liv. Detta samband, mellan den specifika och den allmänna kampen, har också gjort det svårt för de strejkande att själva fortsätta ha kontroll över sin strejk.

Även om arbetarna vid stålverket tar sina beslut själva, genom allmänna och regelbundna möten på fabriken, kämpar flera politiska grupper om att sätta sin prägel på strejken och göra den till ett flaggskepp för ens egna urvattnade ideologi. Under lördagens solidaritetsaktion tydliggjordes detta då en buss med delegater från fackförbundet PAME (Alla Arbetares Militanta Front) anlände till fabriken, ropandes slogans och viftandes med flaggor. Eller som en arbetare då kommenterade: ”vi [de strejkande] började som arbetare, men nu har de politiska partierna kommit”.

Det är tydligt att auktoritära krafter som PAME och KKE (Grekiska ’Kommunist’partiet) har försökt att strypa strejken sen dess början, detta då det finns många stalinister (liksom KKE och PAME) bland de strejkande själva. Ett bevis för detta är en text som cirkulerat i sammanhanget, vilken konstaterar att de strejkande stötts av PAME sen de inledde sin strejk. Texten citerar en kvinna vid namn Maria Deli, som påstås tala för ”hustruna till de strejkande vid stålverken”, och vars känslosamma tal (som också finns på Atens Indymedia, här) först publicerade i KKE:s tidning Rizospastis under rubriken: ”25:e november, 2011: Tal hållet av Maria Deli, hustru till en strejkande stålarbetare, vid gårdagens sammankomst”. Så här lyder ett litet utdrag: ”Från första stund är PAME och klassbaserade fackförbund med oss, KKE är med oss. Från första stund var denna strejk baserad på resolutioner och beslut från fackförbund, föreningar, federationer, ungdoms- och kvinnoföreningar, folkkommitéer, kommitéer för arbetslösa, studenter med mera. Från första stund uttalades en flod av solidaritet med de arbetande i stålindustrin och deras familjer, en flod av solidaritet som sakta utvecklas till en fors och som medför ekonomisk hjälp och mat till våra familjer. Vi bugar för storheten av solidaritet mellan arbetarklassen och vårt folk. Vi bugar inför alla arbetares internationella solidaritet.”

Grekland: El till folket! Fackförbund obstruerar order om att koppla bort folk utan möjlighet att betala från elnätet!

På uppdrag av troikan – EU, IMF och Europeiska centralbanken – röstade den förra grekiska regeringen, med Papandreou i spetsen, igenom en ny fastighetsskatt. Fastighetsskatten, som är djupt impopulär och som slår mot otaliga greker då det är väldigt vanligt att man äger sin egen bostad, är dessutom minst en utsugning för mycket för många. Alltså: många har inte möjlighet att betala. Straffet om man inte betalar fastighetsskatten är dock att man får ta kostnaden på elräkningen istället, via det allmänna elbolaget DEI. Steget efter, om man inte kan betala elräkningen, är att elen stängs av till det hushållet. På grund av dessa omänskliga åtgärder – som ställer många inför valet mellan mat eller värme – ockuperade i söndags, den 20 november, fackliga aktivister inom GENOP-DEI, de anställda inom DEI, den av företagets byggnader (i Holargos, Aten) som utfärdar dessa räkningar. Detta är deras förklaring varför:

”Arbetare,

Från och med den första dagen då regeringen Papandreou annonserade att man tänka omvandla DEI från en folkets tjänare till en skattmas, och att man skulle använda elektricitet som ett medel för utpressning mot fattiga och arbetslösa, uttryckte vi så klart vi kunde hur vi avfärdade detta oacceptabla beslut. Den 16 september 2011 hade vi också en akut presskonferens i syfte att visa vilka tragiska konsekvenser detta beslut skulle ha inte bara för samhället men också för DEI.

Detta gjorde vi eftersom för oss kan inte rollen som fackförbund frikopplas från vad som händer i samhället,

Och eftersom facklig kamp (”syndicalism”) är ett heligt uppdrag för oss, gjorde vi kalrt från första början att vi tänker använda all vår kraft och med det grekiska samhället som front och som allierad, blockera detta oacceptabla och kriminella beslut.

Mer specifikt, sade vi under denna presskonferens att vi kommer att agera i tre steg för att omintetgöra detta beslut.

Det första steget: att blockera alla räkningar med extraskatt från att postas.

Det andra steget: om vi inte lyckas med det första steget, kommer vi att blockera alla beslut att koppla från elen för de som inte kan betala räkningarna från att nå sina mottagare.

Det tredje och huvudsakliga steget skulle vara att vi fysiskt, med våra kroppar, kämpar man-mot-man på gator och i kvarter landet runt, i syfte att hindra att elen frånkopplas från våra författigade medmänniskors hushåll.

Gällande det tredje steget kan vi idag säga att patrullgrupper har bildats i tio städer runtom i landet, i samarbete med fackförbund, arbetarcentrum, kommuner, sociala organisationer och medborgarföreningar. I de städer dessa patrullgrupper inte finns är det bara en fråga om ett par dagar innan de kommer att finnas där med.

I enighet med vad vi har sagt, försökte vi den 13 oktober att blockerade utfärdandet av dessa räkningar. Den gången hittade administrationen alternativa lösningar.

Idag den 20 november, en dag före det att räkningarna utfärdas till hela landet, är vi här, på den enda plats varifrån räkningarna kommer – detta trots de vilda attacker vi har fått utstå från systemets lakejer.

Vi är här eftersom DEI:s roll inte är att vara skattmas.
Vi är här eftersom det allmäna godset elektricitet inte kan användas som ett medel för utpressning.
Vi är här eftersom de som röstade igenom den här föraktliga lagen inte ens brydde sig om att ställa frågan ”men hur ska de arbetslösa kunna betala? Ska vi klippa deras elektricitet också?”
Vi är här eftersom vi vägrar bli till omänskliga mördare av barn och sjuka
Vi är här eftersom för oss finns det ingen överflödig medmänniska
Vi är här eftersom blodet fortfarande flyter i våra ådror
Vi är här eftersom människor och deras behov är viktigare än marknaderna
Vi är här för att blockera order om att frånkoppla elektricitetens allmänna gods, utan vilket liv är i fara och ingen kan leva.

Slutligen är vi här eftersom vi inte vill skämmas imorgon.

Vi tänker inte slänga bort vår stolthet och värdighet.”

Baserad på denna engelska översättning från grekiskt original

Aten: Att kasta ut det ”mänskliga skräpet”

Aten, staden som resebolagen brukar kalla för ”demokratins och kulturens vagga”. I denna växer sig det krig som deklarerats mot stadens drogmissbrukare, invandrare, hemlösa och fattiga sig alltmer akut och intensivt varje dag och i fullständigt samarbete försöker kommunen, staten och parastatliga grupper att använda sina repressiva mekanismer för att städa upp gatorna från detta ”mänskliga skräp”. I denna artikel riktar vi ljuset mot några av de senaste attackerna mot några av de svagaste delarna av de grekiska samhället – även om dessa exempel bara är en del av de händelser som dagligen utspelar sig i denna vagga, som, i ärlighetens namn, alltmer börjar likna en grav.

Runt klockan 13.00 i tisdags, den 8 november, attackerade en grupp kravallpoliser (MAT) tillsammans med Atens kommuns lokala polisenheter dussintals gatuförsäljare utanför den centralt belägna Juridikskolan i centrala Aten. På borgmästare Giorgos Kaminis order attackerade dessa repressiva krafter de invandrade gatuförsäljarna, som försökte sälja sina varor, hårt, och studenter från universitet lämnade skolan för att protestera mot polisernas barbariska beteende, vilket ledde till småskaliga strider mellan studenter och polis. (Det är också värt att i sammanhanget nämna att denne borgmästare Kaminis kandidatur stöddes av PASOK, den ”Demokratiska Vänstern”, de ”Ekologiska Gröna” samt andra ”progressiva” krafter.)

Banderoll från invandrade gatuförsäljare: "VI TÄNKER INTE LEVA SOM JAGADE DJUR"

Samma morgon attackerades en medelålders syriansk mans hus av ett dussintals fascister, i stadsdelen Neos Kosmos (översättning ”Nya Världen” – ett kanske alltför obehagligt tydligt tecken) nära centrala Aten. Fascisterna slog sönder fönstren med slagträn samtidigt som man skanderade rasistiska slogans (mot kurder!) och man hotade de att om de inte flyktingar lämnade området så skulle man komma tillbaka och bränna dem inne istället.

Två dagar efter all denna skit, den 10 november, ägde ytterligare två incidenter med udden riktad mot samhällets svagaste rum. I stadsdelen Victoria, vilken sedan maj förra året har varit skådeplats för rasistiskt våld mot invandrare och flyktingar, dök medlemmar från den nynazistiska gruppen Chrissi Avgi (”Gyllene soluppgången”) upp. Denna gång fokuserade nazisterna på ett egyptiskt ägt internetcafé och man ”informerade” folk i området om att man de närmaste dagarna skulle dyka upp igen för att slå sönder kafét. Man deklarerade också för andra butiksägare att ifall de inte ville hamna i samma sits, var det bästa man kunde göra att stänga sin butik. Och nu kan man ju undra vad som fick dessa jävla idioter att göra så här? Jo, tydligen hade de egyptiska kaféägarna haft fräckheten att i sitt fönster sätta upp en egyptisk flagga bredvid en grekisk.

Den andra händelsen skedde tidigare på morgonen samma dag, då en kommunalt anställd städare attackerade en hemlös man i 20-årsåldern i centrala Aten. Enligt en rapport från ett ögonvittne började städaren spruta vatten på högtryck mot den hemlöse mannen, som låg och sov under ett täcke av kartong. När ögonvittnet, som rapporterade om attacken, såg detta inhumana beteende började städaren att svära åt den hemlöse samtidigt som han fortsatte att spruta vatten. Utöver detta berättade städaren för ögonvittnet, som rapporterade denna händelse i solidaritet med 20-åringen, att: ”Om du hade någon medmänsklighet skulle du ta med dig den här mannen – som förmodligen lider av hepatit – hem till ditt hus och själv ta hand om honom”.

Slutsatsen av detta är att alla dessa saker som händer är inte skilda från varandra. Det är en koordinerad taktik som företagsägarna och våra chefer praktiserar tillsammans med sina allierade, och vi, som arbetare, är under attack. Deras mål att sprida misär och död, och med nya nedskärningar vidgas denna attack än mer. Från fascisterna i regeringen och från de halvstatliga gängen på gatan pågår detta försök att tysta och terrorisera oss, och de kommer att använda alla medel de kan finna. Och för oss finns det bara ett svar: att slå tillbaka med alla medel.

Solidaritet mellan de förtryckta,
Död åt staten och dess hantlangare!

PS. Här nedan följer en video (2010) på en polis som med liknande medel som städaren i texten, attackerar en hemlös.

Rapport från generalstrejken 19-20 oktober

Detta är en sammanfattning av de händelser som utspelade sig under den landsomfattande grekiska generalstrejken 19-20 oktober – en av de största protesterna Grekland sett sedan juntan föll på 1970-talet. Sammanfattningen är baserad på de liverapporter som Contra Info skrev under generalstrejkens gång.

"Folk, ta till vapen!"

Under generalstrejkens båda dagar pågick en massiv polisinsats, främst i centrala Aten, och på flertalet platser var såväl uniformerade som civilklädda poliser utposterade. Dagen innan strejken började, hade polisen dessutom beordrat den organisation som ansvarar för Atens kollektivtrafik, OASA, att stänga alla nedgångar till tunnelbanestationerna Syntagma och Evangelismos under strejken. Dessa tunnelbanestationer är de närmaste till protestens centrum – och därför de stationer till och från vilka många demonstranter skulle tagit sig – och under strejkens båda dagar var de allmänna transporterna till och från centrala Aten kraftigt försvårade.

Under själva strejken deltog hundratusentals människor i flera städer runtom i Grekland, och mobilisationen var minst sagt massiv. I Aten marscherade många demonstranter kvartersvis hela vägen från sina stadsdelar och i demonstrationen deltog allt ifrån kvartersförsamlingar och studentfack till anarkistiska och antiauktoritära block samt alternativa fackförbund. Den folkmassa som tog till gatorna är oöverträffad och det beräknades att bara under strejkens första dag, den 19 oktober, protesterade cirka en 500 000 människor – en halv miljon. Under strejkens andra dag röstade politikerna i parlamentet slutligen igenom den nya lag som innebär stora nedskärningar och åtstramningar, och som ytterligare kommer att försämra livet för miljontals människor. På alla vis försökte de reaktionära krafterna – den ”demokratiska” diktaturens beväpnade snutsvin, massmedia, de fack som samarbetar med kapitalet, samt alla möjliga fascistiska grupper – trycka tillbaka dessa dagars folkliga ilska, allt för att undvika att detta ursinne skulle spridas.

Nedan följer en beskrivning av de händelser som utspelade sig under strejken, fördelad mellan de båda dagarna.

19 oktober:

– Flera personer från det grekiska lärarfackets block sågs misshandla högstadieelever nära Omoniatorget. På Syntagma kunde man se en del folk klaga på de demonstranter som var på ett mer stridslystet humör.

– Samtidigt som det protesterades runtom i landet, skedde ett uppror på kvinnofängelset Koridallos. De intagna protesterade mot de omänskliga förhållanden som inspärrning föder och de vägrade att gå in till sina celler. Detta gjordes som en solidaritetsaktion för de strejkande.

– När det stalinistiska facket PAME:s enorma demonstration, som hade ställt upp sig på rad närmast parlamentet och dessutom slagits med andra demonstranter, lämnade Syntagma så sågs man slå andra demonstranter längs vägen. Deras uttåg från Syntagma påhejades av slagord, såsom den antifascistiska klassikern ”No Pasarán!”, från övriga demonstranter.
På Kolokotronitorget (på gatan Stadiou, nära Syntagma) kunde man samtidigt se en grupp bestående av fascister och avdankade ex-militärer jaga huvklädda demonstranter.

– En blandad grupp människor attackerade den grekiska nationalbankens byggnad, samtidigt som man slog sönder den invärtes. Demonstranter rev ner den vägg av järn och plexiglas som polis hade satt upp på den till parlamentet gränsande gatan Vassilisis Sofias och många människor sjöng i kör: ”Poliser!, Svin!, Mördare!”. Nu skedde även sammandrabbningar man mot man mellan polis och demonstranter, samtidigt som demonstranterna satte upp brinnande barrikader och poliserna svarade med stora mängder tårgas och chockgranater. Från flera håll i centrala Aten rapporterades även att polisen tillfångatagit ett flertal personer.

– När eftermiddagen kommit, visade det sig att bland den folkmassa som befann sig vid Syntagmas övre del, mot parlamentet, stödde en majoritet mer radikala, upproriska, metoder. Vid det här laget, vågade sig en en polisofficer fram för att via megafon uppmana folk att lämna området. Demonstranternas svar? Kraftigt och omedelbart buande. Samtidigt stängde polis av gatan Mitropoleos, som leder från torget, som en del i ett forsök att omringa torget och skingra folkmassan. Dussintals personer var nu skadade och tagna till sjukhus.

– På kvällen, utvecklades Syntagma till ett allmänt slagfält. Den store delen av demon hade motats bort från torget av polis, men många lyckades hålla emot och slå tillbaka mot polisen. Över hela centrala Aten, var dessutom luften tät av tårgas och brandrök. Fotografer och reportrar ombad andra demonstranter att inte försöka ta deras gasmasker.

– Så småningom lyckades polis sorgligt nog evakuera folk från Syntagma samtidigt som man jagade folk på gatorna och slog till hårt mot områdena Exarchia (Atens alternativa, politiska centrum – nära centrala Aten) och Monastiraki (område nära Syntagma). I Exarchia nöjdes sig polisen dock inte med detta, utan man ockuperade området fullständigt, både med uniformerade och civilklädda snutar, samt misshandlade och tillfångatog mängder av människor.

20 oktober:

Mobiliseringen denna dag överskuggades påtagligt av en 53-årig mans död från gårdagens protester. Mannen, som var medlem i PAME, dog enligt läkarutlåtanden (och tvärtemot den version som spridits i stora delar av massmedia) till stor del på grund av svårigheter att andas – detta som en följd av polisens kraftiga användande av tårgas. Den mindre uppslutningen denna dag var också en följd av de attacker som genomfördes av vissa gruper inom demonstrationen (främst PAME och KNE) – detta trots att det var idag som de nya nedskärningarna skulle röstas igenom.

Info om PAME och KNE, som återigen agerade extrapolis och försökte kväva alla försök till revolt, liksom de gjort många gånger förr.

Fackförbundet PAME (”Alla Arbetares Militanta Front”) bildades år 1999 på initiativ av KKE, det grekiska kommunistpartiet. KNE (”Greklands Kommunistiska Ungdom”) är KKE:s ungdomsförbund. Men, som vi alla vet, stämmer inte namn och verklighet alltid överens. Det måste stå helt klart att varken KKE, PAME eller KNE är kommunister i ordets rätta betydelse. Istället är de stalinistiska tjuvar och angivare som jobbar för borgarna och deras regim. Bara se deras historia:

– År 1945 svek KKE, genom det så kallade Varkiza-avtalet, den väpnade kampen kopplad till det grekiska inbördeskriget. Den kamp och de uppoffringar som gjorts av tusentals människor under inbördeskriget sattes då åt sidan för att partiet skulle få legitimitet i den nybildade regeringen.

– Under upproret vid Polytechnio, Atens tekniska universitet, år 1973, som var början till slutet för den grekiska juntan, var KKE:s ursprungliga inställning gentemot de revolterande denna: att de bara var såna som ”provocerade polisen”.

– När Atens Kemiska Skola ockuperades år 1979, var stalinisterna en avgörande kraft för ockupationens avbrott, samtidigt som man på ett direkt sätt samarbetade med polisen.

– År 1989 valde KKE att dela politisk makt med parlamentets två största partier: socialdemokratiska PASOK samt högerorienterade Ny Demokrati.

– I november 1995 genomförde KNE och PASOK:s ungdomsförbund en gemensam attack mot anarkister vid Polytechnio (se ovan). Dessa händelser ledde till avskaffandet av den så kallade ”universitetsasylen” (vilket betydde att polis inte hade rätt att ta sig in på universitetsområden), och följden blev hundratals arresteringar av ”upprorsmakare”.

– I november 1998 attackerade KNE och polis gymnasie- och universitetsstudenter samt autonoma och anarkister tillsammans, i Aten.

– I december 2008 fördömde KKE den sociala revolt som följde efter att den femtonårige högstadieeleven Alexandros Grigoropoulos skjutits till döds av polis.

– Under sin kongress år 2009, antog KKE en positiv officiell upprättelse för Stalin och stalinismen samt Moskvarättegångarna och de massförföljelser som Stalin genomförde under 1930-talet.

Händelseförlopp:

– Redan från tidig morgon hade stalinisterna från PAME ställt upp sig som en kompakt mänsklig vägg framför poliserna närmast parlamentet (mellan poliserna och demonstranterna), och med träpåkar i händerna försökte de hindra demonstranter från att ta sig upp mot Den Okände Soldatens Monument (som ligger så nära parlamentet som det går att komma) samt mot den järn- och plexiglasvägg som poliserna ställt upp på en sidogata till parlamentet. Nu på morgonen sågs också en grupp människor med grekiska flaggor ta sig mot Syntagma och framför parlamentet vecklade de ut sina nationalistiska tygstycken.

– Mitt på dagen började ett växande missnöje uttryckas bland demonstranterna. Vid Hotel Grand Bretagne, som ligger alldeles vid sidan av Syntagma i höjd med togets mitt, positionerade sig organisationen ”Den Plirono!” (”Jag betalar inte!”) mot PAME och dess roll som extra säkerhetspolis och efter ett tag kom även anarkistiska och antiauktoritära block dit. Anarkisterna attackerade Stalinisternas ställning.

Video från den denna dag

http://www.youtube.com/watch?v=qxba6jjAdW0

– På Syntagma bröt nu hårda och allmänna strider ut mellan hundratals anarkister och stalinister och genom luften flög flaskor och stenar. Uppe vid parlamentet försökte demonstranter att bryta igenom PAME:s led, samtidigt som polisen började använde tårgas igen, i takt med att våldsamheterna utvecklades. Mot PAME kastades nu färgbomber, stenar och molotovs och många allvarligt skadade demonstranter blev nu hjälpta till Syntagmas självorganiserade medecinska center. Flera medlemmar i PAME och KNE stod i direkt kontakt med ansvariga poliser under demonstrationes förlopp, och efter att ha slagit demonstranter överförde man dem i flera fall till polisen.

– Strax efteråt omringades och evakuerades Syntagma av polis, och stora grupper människor tvingades ner på Ermou (närliggande gatan). Stalinisterna hindrade fortfarande demonstranter från att komma tillbaka till torget samt nå parlamentet och de som gång efter annan försökte detta attackerades. Kravallpolis använde nu dessutom stora mängder tårgas och chockgranater och luften blev alltmer kvävande.

– Runt klockan 17 började stora delar av PAME och KNE att lämna Syntagma och även om det fortfarande pågick sammandrabbningar mellan anarkister och motorcykelpolis vid Syntagmas nedre delar, började nu händelsernas centrum förflyttas från torget, i takt med att större delen av torget började tas över av reaktionärer. Uppe vid parlamentet hade poliserna dessutom efterträtt PAME/KNE som säkerhetsansvariga, och både där samt nere vid området Monastiraki (en bit nedanför Syntagma, bort från torget) jagade och attackerade man nu demonstranter. Men, kanske ni undrar, hur lämnade PAME och KNE torget? Skyddade av polis hela vägen lyder svaret.

– Medan alla dessa händelser utspelade sig på och omkring torget började också nyheten om den 53-årige mannens död att spridas. Mannen hade förts till sjukhus med bröstsmärtor, förmaksflimmer samt svårigheter att andas och det mest troliga är att mannens död inträffade på grund av den stora mängd tårgas som användes av polisen.

– I Monastiraki hade nu kvarvarande demonstranter sprungit ner i tunnelbanan och låst dörrarna i ett försök att skydda sig från en pågående polisräd. Ovan jord omringade poliserna tunnelbaneuppgångarna och så småningom lyckades de få tag på folk, med massarrestering som följd. Även vid tunnelbanestationerna Omonia och Akropolis attackerades folk av polisen. Enligt uppgifter från kontrainfo-grupper hade totalt omkring 150 människor nu arresterats.

– Som avslutning på dagen – och som extra belöning för snutarna kan man ju tänka sig – sprang nu minst tio polisenheter runt i Atens centrum och på gatorna Solomou och Stournari samt på torget i Exarchia (som man även ockuperade) jagade och slog man folk samtidigt som man, sin vana trogen, kastade tårgas. Runtomkring Exarchia hade man posterat beväpnad polis, och området spärrades av.

På detta vis förflöt den grekiska generalstrejken den 19-20 oktober, de största protesterna sedan diktaturen föll. Ni kan slå oss, ni kan spärra in oss och ni kan få våra strupar att torka och våra ögon att gråta, men vi säger till er:

KROSSA DEN GREKISKA JUNTAN!
FRIGE ALLA TILLFÅNGATAGNA!

Och vi lovar, vi kommer att ses igen.

”Vi hedrar inte motståndet med parader, utan med uppror”

”Och kom ihåg att vi firar frihet idag! Och den som inte deltar blir relegerad från skolan!”

Den 26 och 27 oktober delade högstadieelever flygblad på skolor i överklassområdena Ano Glyfada, Elliniko och Argyropouli i Aten, som en förberedelse inför den nationella – och nationalistiska – årsdagen ”Ochi Day” (”dagen för det stora nej-et) som firas på grund av den grekiske diktatorn Metaxas ”nej” till Mussolinis förfrågan om att Grekland skulle låta italienska trupper passera landet under andra världskriget. Vanligtvis firas detta stora nej med parader och marscher, både för skolungdomar och militär. Så här löd elevernas flygblad:

”Ett-TVÅ, ett-TVÅ. Är paraden en (fårens) förberedelse för armén?

Vi föddes och växte upp med övertygelsen att marscher på nationella helgdagar är något givet… MEN, saker är inte riktigt så. Den nationalistiska sinnesförvirringen har inte alltid blomstrat. Militaristiska och nationalistiska uppvisningar kom från Hitlers nazistiska Tyskland och Mussolinis fascistiska samhälle och uppmuntrades i Grekland av Metaxas diktatur, liksom andra totalitära regimer (Nordkorea, Sovjetunionen, Kuba) också införde parader för att påtvinga ”moral” och disciplinera studenterna.

Parader är vanligtvis styrda av ett kompakt och likriktar utseende och de är till för att smälta samman individualitet samtidigt som de utvecklar diskriminering. Exempelvis får ofta pojkar marschera före flickor, långa personer framför korta och, framförallt, välartade studenter framför alla andra. Faktum är att det vanligtvis bara är sex elitelever som får ta del av den ortodoxa kristna lovprisningen, och dessa får alltid marschera före resten av ”elevmobben”.

Skolan, å sin sida, skapar en terrorkänsla gentemot eleverna för att få dem att delta i paraden – eftersom de flesta elever ignorerar att deras medverkan är frivillig och inte obligatorisk. Därför kan elever få sin frånvaro raderad från papprena om de medverkar, samtidigt som den elev som vägrar kan få se sin frånvaro ökad. I vissa fall, om än extrema, kan skolor gå så långt som att hota med avstägning eller relegering om elever inte medverkar.

Detta är ett tecken på att skolorna hellre utgör ett medel för att bibehålla fascistisk metod och praktik än att ta tag i riktiga praktiska problem som brist på lärare och läromaterial.

Det är självklart att vi som anarkister motsätter oss denna denna absurda nationalism – en nationalism som försvarar en institution som på grundval av nationalitet och hudfärg sår hat och krigiskhet gentemot medmänniskor.

Vi hedrar inte motståndet med parader, utan med uppror.

/Anarkister söderifrån”

original: athens.indymedia.org

Spänningen stiger vid ockuperad soptipp i Aten

För ett par timmar sedan beordrade Atens statsåklagare Eleni Raikou ett slut på den strejk som stadens soparbetare har hållit under circa en veckas tid, och som för närvarande involverar en ockupation av stadens soptipp. Raikou fastslog att soptippen skulle öppnas och i samarbete med inrikesminister Kastanidis samt hälsominister Loverdos påstod hon att strejken innebär ett hot mot det allmänna hälsoläget – detta eftersom soparbetarna vägrar hämta sopor och eftersom de blockerat soptippen samt flera av de garage där kommunerna förvarar de sophämtningsfordon som krävs.

Statsåklagaren beordrade att soptippen skulle öppnas med polisens hjälp och hon beslöt att söka efter de arbetare som är ansvariga för att äventyra det allmänna hälsoläget. Detta innebär även att arbetare som vägrar hämta sopor direct kommer att arresteras och bli åtalade. I närheten av soptippen har nu bussar med kravallpolis skådats och de ockuperande arbetarna har tänd eld på sina barrikader samt deklarerat att de ”väntar på polisen”, samtidigt som arbetare från flera av de ockuperade garagen närmar sig soptippen. De strejkande har vädjat till så många som möjlig att komma och hjälpa dem.

Igår hotade regeringen med att de kommer att anställda privata bolag för att plocka upp soporna och de indikerade även att strejkande kommunalanställda kan komma att sparkas.

15 oktober


UPPDATERING:
Regeringen har nu redan anställt privata bolag för sophämtning, och arbetet är redan igång. De kommunalt anställda, inom fackförbundet POE-OTA har nu kallat till upprepade 48-timmars strejker från lördag 15 oktober till torsdag den 20:e. Anledningen till protesterna är lönesänkningar plus nya lagförslag som väntas leda till stora nedskärningar inom sektorn.

Källor: occupiedlondon, athens.indymedia

Lista över pågående strejker i Grekland

15 oktober, 2011

–    Det nationella elbolaget DEI:s (Allmänna Elbolaget) lokaler är ockuperade av företagets fackförbund GENOP. Från denna byggnad utfärdas räkningarna för den nya påtvingade fastighetsskatt det grekiska folket måste betala. Hundratals är där och visar sitt stöd för ockupationen, samtidigt som utvecklingsminister Papakonstantinou beordrat ockupationens slut.

–    13 och 14 oktober höll arbetarna vid alla allmänna kommunikationer i Aten (förutom stadens ”suburban railway”) en 48 timmars strejk. Detta betydde ingen buss, tunnelbana, spårvagn eller spårbuss.

–   14 oktober höll Atens taxichafförer en 24 timmars strejk

–   Greklands två största fackförbund ADEDY (för arbetare anställda i offentlig sektor) samt GSEE (de privatanställdas fackförbund) kommer att hålla en 48 timmars generalstrejk onsdag och torsdag nästa vecka. Strejken var först tänkt som en 24 timmars strejk under onsdagen, men häromdagen togs beslutet att förlänga den.

–   På onsdag och torsdag, liksom ADEDY och GSEE, kommer även lärarna att hålla en 48 timmars strejk. Efter detta följer dessutom en ”rullande strejk” under de nästkommande fem dagarna.

–   Från och med torsdag 13 oktober till och med den 19:e kommer Grekland jurister att avstå från arbetet

–   Anställda vid finansdepartementet har aviserat en tio dagars strejk mellan den 17-27 oktober

–   Anställda vid tullen (custom duty) kommer även de hålla en tio dagars strejk, mellan den 14-24 oktober.

–   Anställda vid det grekiska skatteverket kommer strejka mellan den 17-20 oktober

–   Bankanställda kommer strejka den 18-19 oktober

–   Alla statligt anställda inom media kommer hålla en 48 timmars strejk mellan torsdag och lördag (13-15 oktober)

–   Anställda vid museum och arkeologiska platser stänger ner sina arbetsplatser torsdag och fredag (13-14 oktober)

–   Hamnanställda och anställda vid länsgränser strejkar mellan den 17-19 oktober. Alla hamnar kommer vara stängda.

Original: occupiedlondon