Detta är en sammanfattning av de händelser som utspelade sig under den landsomfattande grekiska generalstrejken 19-20 oktober – en av de största protesterna Grekland sett sedan juntan föll på 1970-talet. Sammanfattningen är baserad på de liverapporter som Contra Info skrev under generalstrejkens gång.
Under generalstrejkens båda dagar pågick en massiv polisinsats, främst i centrala Aten, och på flertalet platser var såväl uniformerade som civilklädda poliser utposterade. Dagen innan strejken började, hade polisen dessutom beordrat den organisation som ansvarar för Atens kollektivtrafik, OASA, att stänga alla nedgångar till tunnelbanestationerna Syntagma och Evangelismos under strejken. Dessa tunnelbanestationer är de närmaste till protestens centrum – och därför de stationer till och från vilka många demonstranter skulle tagit sig – och under strejkens båda dagar var de allmänna transporterna till och från centrala Aten kraftigt försvårade.
Under själva strejken deltog hundratusentals människor i flera städer runtom i Grekland, och mobilisationen var minst sagt massiv. I Aten marscherade många demonstranter kvartersvis hela vägen från sina stadsdelar och i demonstrationen deltog allt ifrån kvartersförsamlingar och studentfack till anarkistiska och antiauktoritära block samt alternativa fackförbund. Den folkmassa som tog till gatorna är oöverträffad och det beräknades att bara under strejkens första dag, den 19 oktober, protesterade cirka en 500 000 människor – en halv miljon. Under strejkens andra dag röstade politikerna i parlamentet slutligen igenom den nya lag som innebär stora nedskärningar och åtstramningar, och som ytterligare kommer att försämra livet för miljontals människor. På alla vis försökte de reaktionära krafterna – den ”demokratiska” diktaturens beväpnade snutsvin, massmedia, de fack som samarbetar med kapitalet, samt alla möjliga fascistiska grupper – trycka tillbaka dessa dagars folkliga ilska, allt för att undvika att detta ursinne skulle spridas.
Nedan följer en beskrivning av de händelser som utspelade sig under strejken, fördelad mellan de båda dagarna.
19 oktober:
– Flera personer från det grekiska lärarfackets block sågs misshandla högstadieelever nära Omoniatorget. På Syntagma kunde man se en del folk klaga på de demonstranter som var på ett mer stridslystet humör.
– Samtidigt som det protesterades runtom i landet, skedde ett uppror på kvinnofängelset Koridallos. De intagna protesterade mot de omänskliga förhållanden som inspärrning föder och de vägrade att gå in till sina celler. Detta gjordes som en solidaritetsaktion för de strejkande.
– När det stalinistiska facket PAME:s enorma demonstration, som hade ställt upp sig på rad närmast parlamentet och dessutom slagits med andra demonstranter, lämnade Syntagma så sågs man slå andra demonstranter längs vägen. Deras uttåg från Syntagma påhejades av slagord, såsom den antifascistiska klassikern ”No Pasarán!”, från övriga demonstranter.
På Kolokotronitorget (på gatan Stadiou, nära Syntagma) kunde man samtidigt se en grupp bestående av fascister och avdankade ex-militärer jaga huvklädda demonstranter.
– En blandad grupp människor attackerade den grekiska nationalbankens byggnad, samtidigt som man slog sönder den invärtes. Demonstranter rev ner den vägg av järn och plexiglas som polis hade satt upp på den till parlamentet gränsande gatan Vassilisis Sofias och många människor sjöng i kör: ”Poliser!, Svin!, Mördare!”. Nu skedde även sammandrabbningar man mot man mellan polis och demonstranter, samtidigt som demonstranterna satte upp brinnande barrikader och poliserna svarade med stora mängder tårgas och chockgranater. Från flera håll i centrala Aten rapporterades även att polisen tillfångatagit ett flertal personer.
– När eftermiddagen kommit, visade det sig att bland den folkmassa som befann sig vid Syntagmas övre del, mot parlamentet, stödde en majoritet mer radikala, upproriska, metoder. Vid det här laget, vågade sig en en polisofficer fram för att via megafon uppmana folk att lämna området. Demonstranternas svar? Kraftigt och omedelbart buande. Samtidigt stängde polis av gatan Mitropoleos, som leder från torget, som en del i ett forsök att omringa torget och skingra folkmassan. Dussintals personer var nu skadade och tagna till sjukhus.
– På kvällen, utvecklades Syntagma till ett allmänt slagfält. Den store delen av demon hade motats bort från torget av polis, men många lyckades hålla emot och slå tillbaka mot polisen. Över hela centrala Aten, var dessutom luften tät av tårgas och brandrök. Fotografer och reportrar ombad andra demonstranter att inte försöka ta deras gasmasker.
– Så småningom lyckades polis sorgligt nog evakuera folk från Syntagma samtidigt som man jagade folk på gatorna och slog till hårt mot områdena Exarchia (Atens alternativa, politiska centrum – nära centrala Aten) och Monastiraki (område nära Syntagma). I Exarchia nöjdes sig polisen dock inte med detta, utan man ockuperade området fullständigt, både med uniformerade och civilklädda snutar, samt misshandlade och tillfångatog mängder av människor.
20 oktober:
Mobiliseringen denna dag överskuggades påtagligt av en 53-årig mans död från gårdagens protester. Mannen, som var medlem i PAME, dog enligt läkarutlåtanden (och tvärtemot den version som spridits i stora delar av massmedia) till stor del på grund av svårigheter att andas – detta som en följd av polisens kraftiga användande av tårgas. Den mindre uppslutningen denna dag var också en följd av de attacker som genomfördes av vissa gruper inom demonstrationen (främst PAME och KNE) – detta trots att det var idag som de nya nedskärningarna skulle röstas igenom.
Info om PAME och KNE, som återigen agerade extrapolis och försökte kväva alla försök till revolt, liksom de gjort många gånger förr.
Fackförbundet PAME (”Alla Arbetares Militanta Front”) bildades år 1999 på initiativ av KKE, det grekiska kommunistpartiet. KNE (”Greklands Kommunistiska Ungdom”) är KKE:s ungdomsförbund. Men, som vi alla vet, stämmer inte namn och verklighet alltid överens. Det måste stå helt klart att varken KKE, PAME eller KNE är kommunister i ordets rätta betydelse. Istället är de stalinistiska tjuvar och angivare som jobbar för borgarna och deras regim. Bara se deras historia:
– År 1945 svek KKE, genom det så kallade Varkiza-avtalet, den väpnade kampen kopplad till det grekiska inbördeskriget. Den kamp och de uppoffringar som gjorts av tusentals människor under inbördeskriget sattes då åt sidan för att partiet skulle få legitimitet i den nybildade regeringen.
– Under upproret vid Polytechnio, Atens tekniska universitet, år 1973, som var början till slutet för den grekiska juntan, var KKE:s ursprungliga inställning gentemot de revolterande denna: att de bara var såna som ”provocerade polisen”.
– När Atens Kemiska Skola ockuperades år 1979, var stalinisterna en avgörande kraft för ockupationens avbrott, samtidigt som man på ett direkt sätt samarbetade med polisen.
– År 1989 valde KKE att dela politisk makt med parlamentets två största partier: socialdemokratiska PASOK samt högerorienterade Ny Demokrati.
– I november 1995 genomförde KNE och PASOK:s ungdomsförbund en gemensam attack mot anarkister vid Polytechnio (se ovan). Dessa händelser ledde till avskaffandet av den så kallade ”universitetsasylen” (vilket betydde att polis inte hade rätt att ta sig in på universitetsområden), och följden blev hundratals arresteringar av ”upprorsmakare”.
– I november 1998 attackerade KNE och polis gymnasie- och universitetsstudenter samt autonoma och anarkister tillsammans, i Aten.
– I december 2008 fördömde KKE den sociala revolt som följde efter att den femtonårige högstadieeleven Alexandros Grigoropoulos skjutits till döds av polis.
– Under sin kongress år 2009, antog KKE en positiv officiell upprättelse för Stalin och stalinismen samt Moskvarättegångarna och de massförföljelser som Stalin genomförde under 1930-talet.
Händelseförlopp:
– Redan från tidig morgon hade stalinisterna från PAME ställt upp sig som en kompakt mänsklig vägg framför poliserna närmast parlamentet (mellan poliserna och demonstranterna), och med träpåkar i händerna försökte de hindra demonstranter från att ta sig upp mot Den Okände Soldatens Monument (som ligger så nära parlamentet som det går att komma) samt mot den järn- och plexiglasvägg som poliserna ställt upp på en sidogata till parlamentet. Nu på morgonen sågs också en grupp människor med grekiska flaggor ta sig mot Syntagma och framför parlamentet vecklade de ut sina nationalistiska tygstycken.
– Mitt på dagen började ett växande missnöje uttryckas bland demonstranterna. Vid Hotel Grand Bretagne, som ligger alldeles vid sidan av Syntagma i höjd med togets mitt, positionerade sig organisationen ”Den Plirono!” (”Jag betalar inte!”) mot PAME och dess roll som extra säkerhetspolis och efter ett tag kom även anarkistiska och antiauktoritära block dit. Anarkisterna attackerade Stalinisternas ställning.
Video från den denna dag
http://www.youtube.com/watch?v=qxba6jjAdW0
– På Syntagma bröt nu hårda och allmänna strider ut mellan hundratals anarkister och stalinister och genom luften flög flaskor och stenar. Uppe vid parlamentet försökte demonstranter att bryta igenom PAME:s led, samtidigt som polisen började använde tårgas igen, i takt med att våldsamheterna utvecklades. Mot PAME kastades nu färgbomber, stenar och molotovs och många allvarligt skadade demonstranter blev nu hjälpta till Syntagmas självorganiserade medecinska center. Flera medlemmar i PAME och KNE stod i direkt kontakt med ansvariga poliser under demonstrationes förlopp, och efter att ha slagit demonstranter överförde man dem i flera fall till polisen.
– Strax efteråt omringades och evakuerades Syntagma av polis, och stora grupper människor tvingades ner på Ermou (närliggande gatan). Stalinisterna hindrade fortfarande demonstranter från att komma tillbaka till torget samt nå parlamentet och de som gång efter annan försökte detta attackerades. Kravallpolis använde nu dessutom stora mängder tårgas och chockgranater och luften blev alltmer kvävande.
– Runt klockan 17 började stora delar av PAME och KNE att lämna Syntagma och även om det fortfarande pågick sammandrabbningar mellan anarkister och motorcykelpolis vid Syntagmas nedre delar, började nu händelsernas centrum förflyttas från torget, i takt med att större delen av torget började tas över av reaktionärer. Uppe vid parlamentet hade poliserna dessutom efterträtt PAME/KNE som säkerhetsansvariga, och både där samt nere vid området Monastiraki (en bit nedanför Syntagma, bort från torget) jagade och attackerade man nu demonstranter. Men, kanske ni undrar, hur lämnade PAME och KNE torget? Skyddade av polis hela vägen lyder svaret.
– Medan alla dessa händelser utspelade sig på och omkring torget började också nyheten om den 53-årige mannens död att spridas. Mannen hade förts till sjukhus med bröstsmärtor, förmaksflimmer samt svårigheter att andas och det mest troliga är att mannens död inträffade på grund av den stora mängd tårgas som användes av polisen.
– I Monastiraki hade nu kvarvarande demonstranter sprungit ner i tunnelbanan och låst dörrarna i ett försök att skydda sig från en pågående polisräd. Ovan jord omringade poliserna tunnelbaneuppgångarna och så småningom lyckades de få tag på folk, med massarrestering som följd. Även vid tunnelbanestationerna Omonia och Akropolis attackerades folk av polisen. Enligt uppgifter från kontrainfo-grupper hade totalt omkring 150 människor nu arresterats.
– Som avslutning på dagen – och som extra belöning för snutarna kan man ju tänka sig – sprang nu minst tio polisenheter runt i Atens centrum och på gatorna Solomou och Stournari samt på torget i Exarchia (som man även ockuperade) jagade och slog man folk samtidigt som man, sin vana trogen, kastade tårgas. Runtomkring Exarchia hade man posterat beväpnad polis, och området spärrades av.
På detta vis förflöt den grekiska generalstrejken den 19-20 oktober, de största protesterna sedan diktaturen föll. Ni kan slå oss, ni kan spärra in oss och ni kan få våra strupar att torka och våra ögon att gråta, men vi säger till er:
KROSSA DEN GREKISKA JUNTAN!
FRIGE ALLA TILLFÅNGATAGNA!
Och vi lovar, vi kommer att ses igen.