Lavreotiki, Attika: Ett år efter statens och kapitalets invasion av Keratea

Plats: Ovriokastro och Keratea, i provinsen Lavreotiki i sydöstra Attika.
Total tid under ockupation av polistrupper
(MAT-polisen, den grekiska kravallpolisen):

128 dagar och nio timmar, från 11 december 2010 klockan 04.00
till 18 april 2011, 12.00

Totalt antal häktade ungdomar: 37.

Kort före
Natten till den elfte december 2010 var den sista natten då de cirka tiotusen invånarna i den lilla orten Keratea i östra Attika, en bit söder om Aten, sov lugnt och i frihet. Det var en kall natt och utomhus snöade det och termometern visade minusgrader. Om några timmar skulle gryningen komma och då det var lördag behövde de flesta inte gå till jobbet. De enda som definitivt inte sov vid denna tid på dygnet befann sig i ett litet trähus på toppen av kullen Ovriokastro, ett par kilometer från staden. De hade en enda uppgift: att vid nödfall larma hela samhället nere i Keratea. Och nödfallet, det väntade alldeles runt hörnet.

De första timmarna
Klockan 04.30 började kyrkornas klockor att ringa och kort därefter ljöd krigssirenerna. Samtidigt passerade kommunala fordon med högtalare genom varje kvarter och de uppmanade folk att gå ut på gatan. I varje hus tändes lamporna, Kerateas invånare sov inte längre. De frågade inte ens varför klockorna ringde, och alla visste de åt vilket håll man skulle springa åt och vad nödfallet bestod av. De hade ju, trots allt, väntat på denna stund i flera år. 15 minuter senare hade samma sms skickats till alla invånare i Keratea. Det sade: ”MAT:s polistrupper har kommit till Ovriokastro. Landsmän, vi måste nu alla ta oss dit för att rädda vår stad. Soptippen ska inte bli verklighet”. Inom kort bröt de första gatustriderna mellan invånare och polis ut, och det första blodet började spillas. Polisen plockade fram sitt bepansrade specialfordon ”Aura”, utrustat med vattenkanoner, och ett flertal invånare, däribland äldre människor, skadas. Men detta var bara början.

De första dagarna
Keratea börjar affischeras. Svarta flaggor och banderoller konstaterar: ”Keratea ligger i krig”. Den nya piratradion, Ovriokastro 102.00 FM, börjar sända, med utrustning köpt för två år sedan av ”Samordningskommitéen för kampen mot soptippen”. Den första sändningen påbörjades, liksom banderollerna, med ett stridens budskap: ”Invånare i Keratea, staden Keratea och hela regionen Lavreotiki är i krig”. Inte heller kommunen är sen att reagera. Dess nödutlysta presskonferens upprepar budskapet än en gång: kriget har kommit till Keratea. Inne i staden har allting också ändrats. Företag och yrkesmän sätter alla sin personliga vinst åt sidan och de sänder vad de kan till de nyupprättde barrikaderna. Pizzeriorna skänker pizza och bagerierna delar ut sötsaker samtidigt som läkare erbjuder gratis hjälp och apoteken förser de skadade med mediciner. Andra bidrar på andra vis, och folk skickar stolar, paraplyer, alkohol, kaffe och te till barrikaderna, tillsammans med den ved som så väl behövs för de kalla nätterna. Varje dag pågår nattliga strider mellan invånarna och polisen, och flera av stadens troende ber om prästens välsignelse att få delta i kampen. Snart arresteras de första av invånarna och de arresterade, inklusive minderåriga, kallas till förhör för sina ”förbrytelser”. Men de är inte ensamma. Närhelst de kallas inför åklagare vid domstolen i Aten följer dussintals kerateaner med som stöd, och som ett varmt graffitibudskap från Atens väggar kan de läsa: ”Keratea – Keratades 1-0” (”Keratades” är ett grekiskt ord för en gift man som blivit bedragen). Tillbaka i staden pågår dock striderna och polisen, med sin ständiga följeslagare vattenkanonen, använder stora mängder tårgas samtidigt som man då och då till och med skjuter plastkulor. Men vid barrikaderna som skyddar staden börjar förhållandena förbättras: elektricitet installeras, en liten plastkiosk byggs i närheten och bänkar, stolar och bord sätts upp, samtidigt som invånare tar med sig kemiska toaletter, en högtalaranläggning samt ett flertal större parasoll mot regnet.

Den första månaden – jul och nyår
Julen har nått Keratea. På Lavrionavenyn, en av stadens huvudgator, har det nu julpyntats och både allmänheten och kommunen använder högtiden som ett sätt att visa sin ståndpunkt. Kommunen skriver på sina julkort ”Ingen soptipp i Ovriokastro!” och på gatorna sjunger folk julsånger mot polisen. Samtidigt samlar man in pengar för den fortsatta kampen, bland annat genom ett lotteri, och alla är förberedda på en militant julhelg vid barrikaderna. Vid den här tiden hålls också den första stora protestkonserten i Keratea, med många välkända artister samt tusentals besökare, och på stadens blockerade gator gratuleras de av Kerateas studenter som lyckades väl i det nationella grekiska intagninsprovet för universiteten. Men även utanför Keratea skapar man uppmärksamhet. På vägen till Atens flygplats genomför flera lokalbor symboliska vägblockader med banderoller på engelska, och kort före nyår nås man av den glada nyheten att tingsrätten rättfärdigar den temporära blockad som kerateanerna genomför för att förhindra att det för jobbet anlitade företaget påbörjar arbetet med soptippen. Tingsrätten anser också att Kerateas invånare har ett ”direkt och lagligt intresse av att tillåtas att besöka sin egendom”, och man riktar uttalandet till polisenheterna chefsofficer. Trots detta fortsätter dessa statens repressiva krafter hindra att invånarna når sina rättmätiga tillgångar.

Januari
Nytt år, nya strider. Bara några dagar efter det nya årets början fortsätter gatustriderna som tidigare och återigen får invånare finna sig i att motas tillbaka flera hundra meter från sina blockader, bara för vid sin återkomst upptäcka att deras egna bilar antingen försetts med böter från Kerateas trafikpolis eller blivit sönderslagna utan övriga spår. Spänningen stiger i staden och hundratals människor attackerar både trafikpolisens samt den lokala polisens stationer, samtidigt som molotovs används och polisbilar välts. På trettondagen den sjätte januari, en stor grekisk högtid, firar man vid barrikaderna och dagarna efteråt byggs ”Aparto Kastro”, ”Det ointagliga fortet”, av stadens byggarbetare. Fortet, som är ett skjul byggt av trä och plåt, blir invånarnas nya mötesplats och i dessa lokaler anordnas möten, diskussioner och musikevenemang. Samtidigt försöker man från myndigheternas håll att underrätta EU, vilka sitter på pengarna till detta projekt, om hur arbetet fortskrider. Högt uppsatta tjänstemän vid det grekiska inrikesdepartementet åker till Bryssel för att meddela att arbetet med soptippen i Keratea redan har påbörjats – rädda att förlora det lån på 16 miljoner euro som tilldelats projektet – , samtidigt som en delegation från Keratea kommun träffar en EU-kommité dagen innan departementets möte, detta för att påvisa att arbetet inte kommit igång. Tillbaka i Keratea, bortom denna myndighetsmässiga röra, skapar invånarna ett samarbete med den grekiska rörelsen mot vägtullar, och tillsammans lyfter de undan motorvägarnas bommar.

Februari och ”Svarta tisdagen”
Tisdagen den åttonde februari invaderar polisen själva stadskärnan i Keratea och staden omvandlas till en stad av eld. Under dagen hade polisen arresterat samt genomfört razzior hemma hos släktingar till så kallade ”misstänka” invånare och enligt de drabbade genomförde polisen sin aktion utan att ha tillstånd från någon åklagare. I ett av de hus som polisen med våld tog sig in i blev en äldre dam till och med så chockad att hon fick en hjärtattack och tvingades föras till sjukhus. Invånarna svarade med kamp och återigen samlades hundratals lokalbor utanför Kerateas polisstation, vilket medförde nya gatustrider. Sin vana trogen börjar polisen använda stora mängder tårgas och då människor, som fått tårgas uppskjuten på sina balkonger, kommer ut för att meddela att barn och äldre inte kan andas svarar polisen med misshandel. Ett flertal personer arresteras och förs bortom kravallerna och de brasor som invånarna antänt. Från kommunens håll utlyses ”state of emergency”, undantagstillstånd, och skolor, affärer och offentlig verksamhet stängs. Konflikten i Keratea har nått en ny nivå, manifesterad av denna dag – den ”svarta tisdagen”.

Efter Svarta tisdagen följer ett stort efterspel. I Keratea noterar läkare förhöjda nivåer av hudutslag hos flera småbarn och kort efter dagen får en gravid kvinna missfall. Det ofödda fostret, som skickas till undersökning för att se om döden orsakades av polisens kemikalier, ses av flera kerateaner som konfliktens första dödsfall. Men även utanför Keratea ekar händelserna under Svarta tisdagen. Tiotals internationella massmedier uppmärksammar konflikten och från de mexikanska zapatisternas officiella europeiska organ uttrycks stöd för invånarnas kamp. Runtom i Grekland hålls solidaritetsaktioner, från Thessaloniki i norr till Kreta i söder. Från kommunen samt från ”Samordningskommitéen mot soptippen i Ovriokastro” skickas namnlistor, med destination UNESCO och Europarådet, runt med ett formellt fördömande av den grekiska regeringens försök att förstöra Ovriokastros arkeologiska lämning. På en annan arkeologisk plats, Poseidontemplet i närbelägna Sounion, hänger invånare från runtom i Lavrio-området upp en engelskspråkig banderoll som deklarerar: ”Vi står emot bebyggandet av en soptipp vid den arkeologiska lämningen i Ovriokastro”. På samma dag som denna aktion genomförs dessutom den första ”kommandooperationen”, under vilka små grupper av människor i överraskningsattacker antänder polisbilar för att sedan snabbt försvinna från platsen. Den 23 februari, i slutet av månaden, applåderas blocket med invånare från Keratea varmt under en strejkdemo i Aten. Från andra block i demonstrationen hörs slagorden: ”Ni kommer segra, ni kommer segra”.

Mars
I mars meddelar tingsrätten i Lavrion återigen att invånarna har laglig rätt för sitt motstånd, då man avslår den grekiska staten förfrågan om tillstånd för att verkställa arbetet. Samtidigt fortsätter motståndet och kommandoräderna, och vid det här laget har man hunnit tända eld på det anlitade byggföretagets alla grävmaskiner och bulldozers samt, ett par veckor senare, hela polisbussar! Men kampen har även tagit ytterligare ett steg och man riktar nu sitt motstånd också mot grenar av den internationella banken Eurobank, vilka i samband med soptippsaffären roffade åt sig 40% aktieägande i det anlitade byggföretaget. Kerateas invånare börjar bojkotta banken och utanför dess lokaler i Aten hålls protestaktioner. Tillbaka i staden firar man den första dagen av fastan före påsk vid barrikaderna och det anordnas även en jippomatch i fotboll mellan Kerateas invånare samt ett lag från stadsdelen Exarchia i Aten. På kommunal nivå anordnas en samlad stöddemonstration från närbelägna kommuner och i Keratea försöker invånarna pressa stadens kommunfullmäktige till en lösning. Från statligt håll senarelägger den grekiska högsta förvaltningsdomstolen sin prövning av ett kerateanskt överklagande till den fjärde maj, men staten och delar av massmedia presenterar ett för Keratea negativt domstolsbeslut från 2007 som bevis för kommunens nederlag gentemot soptippen. I Thessaloniki hyllas Keratea under stadens årliga filmfestival och i Kalyvia, nära Keratea, kastar invånare yoghurt på vice statsminister Theodoros Pangalos, som anklagas för att vara hjärnan bakom denna soptipp. Och, efter över hundra dagar av motstånd i Keratea, når konflikten hela vägen till Bryssel. I denna stad hänger en grupp ex-greker upp en banderoll inuti EU-parlamentet, ropandes: ”2500 år efter och 20 kilometer ifrån slaget vid Marathon, går moderna greker till strid idag. Detta är invånarna i byn Keratea, vilka slåss mod moderna barbarer. Fast dessa moderna barbarer kommer inte från Asien. De kommer från Grekland”.

[grekiskt original]

Keratea Art Resistance Festival

April
Tidigt på morgonen den 14 april grävde Kerateas invånare ett två meter djupt dike över Lavrionavenyn, den väg som leder in till staden, och diket blockerar trafiken in till staden permanent. Några timmar senare, då polisen skyndat sig till platsen, bröt strider ut på nytt. Men fyra dagar senare, den 18 april, kom den stora segern – eller, åtminstone, en delseger. Denna dag, några dagar innan påsk, meddelade departementet för ”medborgarskydd”, efter påtryckningar från kyrkan, att man skulle ta tillbaka all polisnärvaro från Keratea och Ovriokastro. Alla byggmaskiner fördes iväg och man berättade att från och med nu skulle Miljöverket ingå förhandlingar med kommunen. Och denna dag spred sig känslan av seger över Kerateas barrikader.

VIDEOS > a, b, c

Men, som vi alla vet: kampen fortsätter!

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>